L: Ibland räcker inte den palliativa vården

7 aug 2018 - SLUTREPLIK | DÖDSHJÄLP

"Jag kommer inte att ha något att säga till om då jag ska dö. Oavsett hur meningslös den sista tiden blir. Oavsett smärta. Då blir jag omyndigförklarad." Så skrev journalisten Harald Norbelie i Dagens Nyheter, bara någon månad innan han dog.

Debatt

Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.

Vi blir inte förvånade över att Kristdemokratiska ungdomsförbundet inte är överens med honom och oss i frågan om självvalt livsslut, men deras argument gör oss sorgsna.

Det är ett märkligt påstående att döende människor skulle få frid, bara de slapp en rödgrön regering. Vi hoppas innerligt att den medicinska forskningen stärks, så att människor på sikt slipper våndas i obotliga sjukdomar, men idag hjälper ingen partifärg – det saknas helt enkelt möjligheter att hjälpa några få av oss under vår sista tid. Ibland bestämmer sjukdomen över en människa, och hon har inget att sätta emot när plågan till slut blir outhärdlig, trots den palliativa vårdens insatser.

Vi önskar en utredning av självvalt livsslut som ett värdigt, självvalt slut på livet när all vår samlade kunskap och all vår omtanke är otillräcklig. Vi ber om kunskap och svar, men Carlsson och Havneraas anser att ens sökandet efter sådan kunskap vore omoralisk. "Frågan om vem som ska leva och inte får inte bli föremål för subjektiva bedömningar", men de ser inte att det handlar om dödssjuka människors självbestämmande över sitt eget liv och sin egen död.

I de länder där självvalt livsslut varit tillåtet i många år finns tydliga regelverk för när självvald hjälp av dö alls kan aktualiseras, och det finns regler för när ett sådant val inte kan komma ifråga. Det finns objektiva kriterier om prognos, därefter reglerade ansökningsprocesser som kräver både muntliga och skriftliga framställningar. I dessa länder är den döende, lidande människans vilja att ta avsked alltid hennes egen. De blir inte "omyndigförklarade", som Harald Norbelie beskrev sin syn på vår svenska lagstiftning.

Vad innebär det för dödssjuka människor att vi förvägrar dem att själva skriva sitt sista kapitel? För oss kräver detta i allra högsta grad ett politiskt svar. Ett år innan sin död skrev läkaren Ulf Lundgren att till de "som uttalar sig om att eutanasi är ingenting vi skall införa i Sverige kan jag bara säga att de har ingen yttranderätt förrän de fått ALS".

Frågan är svår – den kräver stor omsorg och eftertanke. Men vi hjälper inte döende människor genom att ducka för frågan därför att vi är rädda för den. Vi får inte svika i bokstavligen sista stund.

Barbro Westerholm (L)
riksdagsledamot
Lina Nordquist (L)
riksdagskandidat