Professor Staffan Bergström vann i tisdags en liten men skön seger i och med Hovrättens friande dom. FOTO: BERTIL ERICSON

Gotlands Tidningar
LEDARE
I tisdags kom Hovrättens dom gällande det narkotikabrott som Staffan Bergström stått åtalad för.

Det var sommaren 2020 som läkaren Staffan Bergström bistod en svårt ALS-sjuk man att avsluta sitt liv. Mannen hade en resa till en dödshjälpsklinik i Schweiz inbokad då pandemin kom i vägen. Då valde mannen att avsluta sitt liv i hemma i Sverige med bistånd av Bergström.
    För sin medverkan till dödshjälp har Staffan Bergström i en annan rättsprocess blivit av med sin läkarlicens. Det åtal som Hovrätten nu tagit ställning till gäller det narkotikabrott som åklagaren ansett att Bergström gjort sig skyldigt till när han hjälpte mannen ta ett narkotikaklassat sömnmedel för att underlätta hans sista minuter i livet.
    Hovrätten kommer fram till att Staffan Bergström använt sömnmedlet i medicinskt syfte och att handlingen därmed inte kan klassas som narkotikabrott.
    Domen är en liten, men säkerligen skön, seger för Bergström i denna omtalade historia.

Själv har jag i den här historian svårt att se hur en läkare kan bli av med sin legitimation efter att ha lindrat lidandet för en patient som själv begår självmord. Speciellt då det samtidigt finns läkare som systematiskt ökat sina patienters lidande och riskerat deras hälsa, men ändå fått behålla sin legitimation.

Frågan om läkarassisterad dödshjälp är tydligen en så känslig fråga att de granskande instanserna gör vad de kan för att stoppa svenska läkare från att befatta sig med. För det som fallet med Bergström visar är att de som ändå hjälper svårt sjuka att avsluta sina liv på bästa möjliga sätt riskerar yrkesförbud.
    Frågan om dödshjälp har återigen aktualiserats. 39-åriga Pernilla Wallin är obotligt sjuk i en muskelsjukdom, som ständigt försämrar henne tillstånd, begärde nyligen att få tillstånd till läkarassisterat döende hos Socialstyrelsen. Som väntat avslogs begäran.
    Till TV4 säger Wallin: "Jag har absolut ingen dödslängtan. Absolut inte! Utan snarare tvärtom."
    Hon fortsätter: "Folk tror att jag sitter och längtar till att jag ska dö. Men det här ju mitt sätt att jag ska få leva på mina villkor och sedan gå vidare när jag känner att jag är redo."
    Frågan om dödshjälp är knepig. Vi vill ju inte att någon ska dö, även om vi vet att alla kommer att dö. Men till skillnad från vår rätt att själva välja hur vi vill leva våra liv, som är en ickefråga, är frågan om hur vi vill avsluta våra liv ifrågasatt. Eller snarare belagd med munkavle och undanstoppad i en mörk skrubb.

När de som bestämmer vad som är rätt eller fel dessutom gör vad de kan för att svårt sjuka personer inte ens ska ha möjlighet att avsluta sina liv på ett så säkert och så smärtfritt sätt som möjligt känns det inte bra. Tydligen ser det offentliga det bättre att outbildade sköter dödshjälpen, med alla risker det kan innebära. Och det känns inte bra.

Staffan Bergströms försök att skapa bättre förutsättningar för svårt sjuka att själva välja att dö när lidandet tagit över livet, ger mig hopp för en bättre framtid. Den friande domen i Hovrätten är ett steg i rätt riktning och en liten, men skön, seger för Bergström.

                Erik Fransson
    erik.fransson@gotlandsmedia.se