Frågor och svar

 
NÅGRA SVÅRA FRÅGOR OM DÖDSHJÄLP 

Gunnar Hagberg, överläkare och pensionär, är ordförande i Rätten Till en Värdig Död sedan våren 2007. Han har i flera decennier engagerat sig i frågan om rätten att själv bestämma över när och hur vi vill sluta våra liv – både i sitt arbete som läkare inom cancervården och med opinionsbildning inom RTVD.

Föreningen bytte namn 2008, tidigare hette den Rätten Till Vår Död. I det nya namnet betonas rätten till en värdig död, betyder det att ni byter inriktning nu och kommer att arbeta mer för den  palliativa vården (god vård i livets slutskede) framöver, och mindre för att tillåta dödshjälp?

”När föreningen bildades 1974 var den palliativa vården obefintlig. Den palliativa vården är mycket bättre nu, men det återstår fortfarande arbete för att den ska bli riktigt bra överallt. Så vi kommer även fortsättningsvis att arbeta för både en bättre palliativ vård och för rätten att själv få bestämma över den sista tiden i livet, genom läkarassistens för den som är obotligt sjuk, lider av svåra smärtor och vill sluta sitt liv i förtid.
Våra systerföreningar runt om i världen har också med ’värdig död’ i sina namn och namnbytet var snarast en anpassning till detta.”

Hur ser man på RTVD:s krav inom den palliativa vården?”

Tyvärr är man ofta mycket negativ till våra krav på aktiv dödshjälp  inom den palliativa vården. Kanske upplever man det som ett misslyckande, att den vård man erbjuder inte håller måttet. Men hur bra den palliativa vården än kommer att bli, så kan den aldrig fungera för alla, till hundra procent. Därför måste rätten till eutanasi -- aktiv dödshjälp, finnas som ett komplement.Men det finns naturligtvis också en förståelse för RTVD:s krav även inom den palliativa vården . Jag upplever att den är större bland sjuksköterskor än bland läkare.”

Olika grupper, exempelvis handikapporganisationer, har uttryckt oro för att dödshjälp skulle innebära ett avsteg från principen om alla människors lika värde. Hur ser du på det?

”Det är väldigt olyckligt, och jag har svårt att förstå hur de kan dra sådana slutsatser. Det här handlar ju inte alls om handikappade personer utan om människor som befinner sig i livets slutskede på grund av en obotlig sjukdom, som är så smärtsam att livet inte längre känns värt att leva, och som därför ber om hjälp att få död en värdig, smärtfri död.” - ”Då skulle jag lättare förstå om handikapporganisationer protesterar mot exempelvis fosterdiagnostik, där det verkligen handlar om rätten att välja bort någon på grund av ett handikapp av något slag. Medan eutanasi, dödshjälp, är en humanitär handling som bygger på respekt för individens självbestämmande.”
 

Om rätten till eutanasi fanns, skulle vårdpersonalen då tvingas delta i aktivt?

"Nej, absolut inte. Den enskilde läkaren eller sjuksköterskan tar själv ställning till om han eller hon vill medverka. Det skulle inte vara som i samband med abort, en skyldighet för personalen att utföra behandlingen om patienten begär den.”
 

Tycker du att även en deprimerad person, som vill ta sitt liv, ska få hjälp med det?

"Depression är en sjukdom där det i dag finns goda behandlingsmetoder och denna sjukdom kan inte komma ifråga för eutanasi. Depressionens art måste naturligtvis först bedömas och behandlas av psykiatrisk expertis.Om det skulle röra sig om en obotlig depression, och personen inte kan få något hopp om bättring, är det en så pass svår fråga att RTVD ännu inte tagit ställning.”
 

Hur ska den som vill få hjälp med en smärtfri död uttrycka sin önskan? Det kan ju röra sig om någon som är svårt senil, eller kanske medvetslös.

”Om man är medvetslös, eller på annat sätt oförmögen att fatta ett beslut är ett livstestamente/livsslutsdirektiv det allra bästa. Där kan man, när man ännu är intellektuellt klar i huvudet, uttrycka vid vilka tillfällen man vill att all meningslös, livsuppehållande behandling, exempelvis dropp eller sondmatning, ska upphöra. Många brukar säga att ’jag vill inte bli en grönsak’, de känner att det inte är ett värdigt sätt att sluta sitt liv.””När det gäller demens, en allt vanligare sjukdom, är det väldigt svårt med gränsdragningen, och RTVD arbetar med frågan. Men man kan naturligtvis alltid skriva ner hur man vill ha det, i sitt livstestamente. Personligen har jag skrivit att om jag inte känner igen mina närmaste, inte kan äta själv etc, då vill jag att matning och annan näringstillförsel upphör och att bara lugnande och smårtstillande mediciner tillförs.””Livstestamentet skulle kunna registreras hos Socialstyrelsen, på samma sätt som medgivande till organdonation. Ett enklare sätt vore, nu när journalföringen datoriseras, att skanna in testamentet direkt i journalen."

Vad var det som fick dig, du som själv är läkare, att engagera dig i RTVD?

”Det var när en mycket nära vän till mig fick en hjärntumör, som inte gick att behandla. Han hade inte så mycket smärtor, men var förlamas och helt hjälpberoende. Han vände sig till mig för att få hjälp med att dö. Jag förstod mycket väl hans bevekelsegrunder och hade velat hjälpa honom, men detta hade sannolikt riskerat min försörjning, alltså min läkarlegitimation. Jag kände mig som världens största svikare. Min vän tvingades i stället att törsta sig till döds under ett par veckors tid. Sådant glömmer man aldrig. Är det ett värdigt sätt att dö – av törst?”